När jag hamnade på akuten

[Erik Sandblom]

Hej,

I hjälmtvångsdebatten kom jag att tänka på sist jag ramlade på cykeln.

Cykelbanan lutade. Cyklisten framför drog sig därför alltmer åt vänster
när jag skulle om. Jag skulle testa om det var halt. Drog lite på bromsen,
PANG! Det var halt.

Jag hade fått tillräckligt med skrapsår på händerna för att veta att det
gör väldigt ont. Okej, nu kommer det pinsamma. Jag var på väg att ramla på
händerna, så jag drog undan dem, med följden att jag ramlade på ansiktet
istället. Huden mellan näsan och pannan sprack, så de tejpade ihop det på
akuten. Läpparna fick sig också en omgång. Jag blev helt återställd efter
några veckor.

Läkaren sade strängt till mig att jag skulle bära hjälm, så det gör jag
nu. Trots att ingen tror att en hjälm hade gjort nån skillnad alls. Kanske
fastnat på nånting och gjort dumma saker med min nacke.

Under några år efter det brukade jag ha vantar på mig, så jag inte skulle
dra undan dem ifall jag ramlar.

Har ni upplevt några cykelolyckor ni vill berätta om?

Erik Sandblom

[Dan]

Post by Erik Sandblom
Jag var på väg att ramla på
händerna, så jag drog undan dem, med följden att jag ramlade på ansiktet
istället. Huden mellan näsan och pannan sprack, så de tejpade ihop det på
akuten. Läpparna fick sig också en omgång. Jag blev helt återställd efter
några veckor.

Det är förvirrande med två Erik Sandblom på samma nyhetsgrupp. Den
andra Erik Sandblom skrev nyligen det här:
"Jag har cyklat nästan dagligen i 25 år. Aldrig har jag ramlat på
huvet." ;-)

Post by Erik Sandblom
Har ni upplevt några cykelolyckor ni vill berätta om?

En enda gång har jag blivit hämtad med ambulans. Jag cyklade nerför en
brant och storstenig stig och lyckades gå över styret. Eftersom det
var brant så blev det ett ganska högt fall och jag landade med låret
rakt på en spetsig sten som gav mig en gedigen lårkaka. GPS-loggen
visade att jag låg där i fem minuter innan jag kom mig på fötter.

Det visade sig att jag inte klarade att gå med det stela låret, så det
var bara att hoppa på cykeln igen och försöka ta det försiktigt nerför
stigen. Alla som har cyklat brant stig vet att är det något man inte
ska göra så är det att ta det försiktigt. Så jag gick över styret igen
efter några hundra meter.

Den här gången landade jag på ena armbågen som kördes ner i jorden och
hittade något att skära sig på. Resultatet blev att blodet
bokstavligen rann och jag var tvungen att sätta tryckförband på mig
själv. Så hankade jag mig ner till stora vägen, E16 nordväst om Oslo,
och satte mig på cykeln för att rulla ner till akuten och bli sydd.

Efter några hundra meter kände jag att händerna började domna.
Ansiktet blev stelt och jag hade problem att röra munnen. Till slut
kände jag hur domningskänslan började komma på sidan av kroppen också
och sprida sig mot magen. (Vagusnerven har jag lärt mig i efterhand.)
För att inte svimma och åka ut bland långtradarna så stannade jag i
närmaste lilla parkeringsficka (norska vägar är smala) och la mig ner
och ringde efter ambulans medan jag var någorlunda klar. Det blev ett
sluddrigt samtal, men de förstod var jag var i alla fall.

Det som var intressant i sammanhanget var att här låg jag, bara några
meter från E16, väldigt synlig för alla bilister. Benen och armarna
var rödstrimmiga av blod och jag låg direkt på asfalten vid sidan av
min cykel. Ändå tog det *fem minuter* innan den första bilisten
stannade för att kolla om jag levde. Den bilen visade sig ha cyklar på
taket...

Så kom ambulansen, en stor Cheva eller vad det var, stor nog för att
cykeln skulle rymmas, och jag fick tandborsttvättning av såren och
några stygn. När läkaren var färdig avtackades jag med "sitt kvar i
väntrummet i 15 minuter så vi är säkra på att du inte svimmar, sedan
kan du cykla hem".

[Bogga]

Hej!

Har vurpat många gånger men gjorde min värsta i början av juni när
jag var i juni när jag provade på freeride för första gången. Var
i alperna och tänkte testa, det ser ju häftigt ut. Körde nerför ett
par gånger och det var något av det roligaste jag gjort. Men sista
vändan tappade jag styret och for utåt kanten, hann tänka i luften
att " det här är ingen fara, jag har så mycket skydd" -hade
fullkroppsskydd och motocrosshjälm och allt annat man kan tänka sig.
Men när jag landade kunde jag inte andas och det gjorde ont överallt.
Trodde först att jag tappat luften och tänkte bara vänta en stund
som man gör. Det svartnade och jag minns att jag fick hjälp av ett
par danskar som bar mig från spåret.

Det slutade men en rejäl omgång morfin och helikopterfärd till Sell
am See-sjukhuset där jag fick det värsta beskedet jag någonsin
fått, på Terminator-engelska dessutom "You have a broken spine". Jaha
tänkte jag, då är det kört då, nu blir det sjukhussäng som en
annan grönsak hann jag tänka. Det var nog den värsta minuten i mitt
liv, men sedan fick jag besked av en något mer talför läkare att jag
förvisso brutit ryggen, men på "rätt" ställe (vet inte om det
egentligen finns något ställe som är rätt att bryta :) ) Har tre
brutna kotor - 5,6 och 7 som gör vad de kan för att hålla mig
still...

Efter ett par dagar kunde jag med stor smärta röra mig lite och en
knapp vecka efter olyckan lyckades jag till min stora glädje
genomföra ett toalettbesök själv. Det tog förvisso en halvtimme
eftersom jag rörde mig i ultrarapid och hade extremt ont. Jag fick
flygas hem till sverige på bår, en rätt intressant upplevelse. Väl
inlagd på Kalmar lasarett fick jag träffa min flickvän igen, det var
nästan mest synd om henne under tiden jag låg i Österrike. Efter
två dagar fick jag komma hem och ligga i min egen säng igen. Kan
promenera och jag gör framsteg varje dag. Om en månad hoppas jag vara
tillbaka på jobbet på deltid i alla fall.

Hjälmen jag hade på mig är spräckt och trasig på flera ställen,
cyklar aldrig mera utan! Utan den hade jag inte skrivit det här idag.
Eftersom jag skulle kört vätternrundan helgen efter olyckan körde
jag mycket försiktigt, tror inte jag körde lika fort som jag trampar
till jobbet. Får erkänna att jag slarvat lite innan, men när jag
får börja cykla igen blir det med hjälm.

Jag är landsvägscyklist så en del positivt har det ju fört med sig,
fick se hela Tour de France för en gångs skull :) Och mina
arbetskamrater har byggt om min Bianchi så att jag kan sitta en stund
på trainern, vinterträningen börjar tidigt i år...

MVH
Fredrik Bödker

[Marcus Strömberg]

Post by Bogga
Har vurpat många gånger men gjorde min värsta i början av juni när
jag var i juni när jag provade på freeride för första gången.

Vad går detta freeride ut på? Det handlar inte allena om att rulla
nedför ett berg, eller hur?

[Bödker]

Post by Marcus Strömberg

Post by Bogga
Har vurpat många gånger men gjorde min värsta i början av juni när
jag var i juni när jag provade på freeride för första gången.

Vad går detta freeride ut på? Det handlar inte allena om att rulla
nedför ett berg, eller hur?

Kan inte definitionerna precis, men enligt skylten var det en
freeridebana :) Banan var bred som ett motionsspår ungefär med
diverse "hinder" i form av hopp och tunnlar etc. Men jag är
landsvägscyklist i grunden så i mitt fall var det mer av typen rulla
nerför ett berg. Som jag förstått det tävlar man egentligen inte i
freeride utan det är mer adrenalinstinn underhållning. (om jag har
fel skyller jag på att jag trivs bäst i lycra-tights)

Sedan finns det downhill som i mina ögon verkar helt livsfarligt, de
banorna såg mer eller mindre anlagda ut med höga fall och galna
svängar. Ser riktigt roligt ut att köra, men jag är lite för feg.
Har sett ett par tävlingar och att de inte slår sig mer är helt
otroligt...

[Dan]

Post by Bödker

Post by Marcus Strömberg
Vad går detta freeride ut på? Det handlar inte allena om att rulla
nedför ett berg, eller hur?

Kan inte definitionerna precis, men enligt skylten var det en
freeridebana :) Banan var bred som ett motionsspår ungefär med
diverse "hinder" i form av hopp och tunnlar etc. Men jag är
landsvägscyklist i grunden så i mitt fall var det mer av typen rulla
nerför ett berg. Som jag förstått det tävlar man egentligen inte i
freeride utan det är mer adrenalinstinn underhållning. (om jag har
fel skyller jag på att jag trivs bäst i lycra-tights)

Hehe. Definitionen på freeride är väldigt spretig eftersom väldigt
många som inte vill hamna i något annat fack försöker definiera just
sin egen cykling som freeride.

En av de bättre definitionerna jag har sett är att man ägnar sig åt
hopp och sprätt på naturliga hinder, till skillnad från på delvis
uppbyggda banor (downhill) eller kojor i träden (north shore). En
freeridecykel ska dessutom vara byggd för att kunna cyklas, hjälpligt
i alla fall, uppför berget också, till skillnad från downhillcyklar
som fraktas med skidlift, bil eller som i fallet här i Oslo, med
tunnelbanan. Dessutom ska man inte tävla i freeride. Det skulle ju
motsäga själva ordet "free" att behöve inordna sig under en massa
regler.

Kort sagt, om du har en favoritsten på stigen till jobbet, som du
hoppar på varje morgon så är du aktiv inom freeride. :-)

[Marcus Strömberg]

Post by Dan
Kort sagt, om du har en favoritsten på stigen till jobbet, som du
hoppar på varje morgon så är du aktiv inom freeride. :-)

Öhhh... Jaha ja. Då vet man det. Transport från A till B på vanlig
cykelbana räknas säkert inte som freeride.

[Bödker]

Post by Marcus Strömberg
Öhhh... Jaha ja. Då vet man det. Transport från A till B på vanlig
cykelbana räknas säkert inte som freeride.

Men ibland kan det vara lika svårt att välja spår på en cykelbana
som i skogen. Stigar i skogen tar sällan slut och blir till trottoarer
där man inte får cykla. ibland får jag intrycket att kommunen och
övriga ansvariga för cykelbanenätet gör sitt bästa för att
elbanorna till just freeride :)